Dagen började stört konstigt. Jag vaknade av att Kajsa (som jag är hos, i hässleholm) var i köket och grejade. Hon hade sagt dagen innan att hon skulle upp vid nio och iväg och jobba, så jag antog att klockan var nio och somnade snällt om. Nån ombestämd tid senare vaknar jag och är kissenödig, eller törstenödig (huhu), lagom förvirrad utan klocka tillgänglig och pallar inte leta upp mina glasögon. Jag kravlar mig upp från min madrass på köksgolvet, hinner resa upp till 90% när jag snubblar och slår huvudet i köksbordet. Jag blir ännu mer förvirrad, har dessutom en massa adrenalin i kroppen av ren förvåning, skramlar fram mina glasögon och inser att jag blöder näsblod rätt rejält. Mina tankegångar gick ungefär såhär denna morgonstund: "Ööh! meehvahvadånäsblodöeheöeöehoeehshitehhh..." Jag rumlar in på toaletten och stoppar upp papper i näsan. Jag är sjukt upphypad av det tumultartade uppvaknandet och tänker. "VAD ÄR KLOCKAN?! TYP 10SÄKERT, MEN JAG MÅSTE VETAVARÄRMINMOBIL, JA, JAGKOLLARIVARDAGSRUMMET". Jag slänger upp dörren till vardagsrummet och illussionen splittras. Kajsa och Pälle ligger snällt i sängen och sover. Det enda jag hinner tänka är "varför är de inte på jobbet", när kajsa frågar: vad gör du?
- Vad är klockan?
- Sovdags.
- Jaha.
Vid det här laget har jag halvt om halvt insett vad som har hänt och får en plötslig lust om att berätta om det dråpliga scenariot, men har bara sinnesnärvaro nog att klämma ur mig:
- Jag snubblade.
Pälle frågade om jag var ok, men jag vet inte om jag svarade. Istället trillade jag tillbacks till köket, såg min byxor och rotade fram mobilen.
07.45
Jag låg i en halvtimme med hjärtklappning, innan jag tillslut vaggades tillbaka in i sömnens förlovade land av sömnens förlovade hand.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
glöm inte bort att jag faktsikt skrek på dig att gå & lägga dig. likt en irriterad ägare som vrålar på en jobbig hund. hah
Åh jag vet hur det är! (hatar det uttrycket) I förrgår vaknade jag och trodde att jag var i en ubåt (madrömmar) så jag ställde mig upphetsat upp och slog huvudet i en lampa och SVIMMADE! Ja, du hörde rätt. Svimmade. Huu.
Stört skönt? Eller? Störtskönt? Rökning för judar skulle jag nog säga. Är allt bra med dig herr petter? Det var mycket, mycket längesen.
Jag antar att du förstår att jag syftade på stört konstigt, störtkonstigt. Jag är lite trött.
Haha, jag borde skjutas. Stört, som i att störa någon. Jag tänkte på störtkonstigt, som i störtkär? Hm, ja tror inte du fattar, men det är okej. För nu har jag förvirrat mig alldeles för långt in i den här monologen.
Skicka en kommentar