Nu är jag ensam hemma två veckor framöver, Mor och Sven har dragit till Italien. Alla som känner för att göra mig sällskap och äta upp maten som står och blir dålig i kylen är varmt välkomna.
Jag och Tessan firade igår genom att dricka upp rödvinet och jeltzinvodkan som stod och blev alldeles för gammalt.
Igår hände även andra saker. Jag lyckades skjuta upp mexikoresan tills jag har sparat ihop tillräckligt med pengar för att inte vara beroende av att jag får jobb, utan kan glassa runt istället. Det betyder också att när jag väl åker kommer jag inte beställa någon hembiljett direkt, utan åker på obestämd tid, beroende på lust och pengar. Jag firade uppskjutandet av resan och att jag inte behöver använda alla pengar jag har just nu med att beställa en ny iPod. Min köplust de senaste dagarna hade nåt skyhöga nivåer, så nu kunde jag inte hålla mig. Och jag vill inte annat än att gifta mig med apple. Igår vid tolv beställde jag den på internet, idag klockan 2 knackar budet på dörren med min ögonsten. Mitt liv har fått tillbaks sitt soundtrack.
Jag och Tessan diskuterade livets motgångar. Hur sjukt lite självinsikt man har, att man aldrig kan se över sina egna moodswings. När man mår dåligt känns allt som man någonsin tagit sig för totalt meningslöst och onödigt tidsfördriv på vägen mot den sista vilan, men när man mår bra känns ens dåliga perioder som vaga skuggor som man tänker att: jaja, såna har man ibland, det måste man ha för att uppskatta när man mår bra, de går över. På andra sidan ser man aldrig slutet. Det är helt fantastiskt att man tillåter sig själv att repetera detta mönstret om och om igen under hela sitt liv (at least so far). Det konstiga med såna här diskussioner är att ingen har ju ett svar, så mest satt vi tysta och stirrade i något slags samförstånd. Och trots att man känner att inget blir sagt känns det skönt efteråt att man haft diskussionen. Jag kommer aldrig få rätsida på min kropp alltså.
Som avslut vill jag skänka en stor puss till 28:ans pizzeria i rödeby, som idag skickade ut reklamblad:
"Hipp hipp hurra här firar vi 15-årsjubileum! Kom och fira med oss!"
Dessutom kostade pizzorna bara 28 spänn (de billigaste iaf). Puss alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
sorry but i don't speak swedish, so how are you?
et merci pour venir prendre de mes nouvelles sur mon blog.
//Florine
mercien
jag älskar dig
Skicka en kommentar